Sitter här en fredagskväll med Idan och Nils and kikar på Offside. Sitter och skriver detta samtidigt som vi tittar, vilket säger det mesta hur spännande den är. Smårolig, medelsvenssonfilm om fotboll och manlig kärlek. Jovisst, men ingen tiopoängare direkt.
Dock såg vi Number 23 tidigare idag. Har inte något överflöd av pengar men kändes som det var tamefan värt att hyra den, hade sett fram emot den överdrivet länge.
Och vad ska man säga?
Den ägde. Helt klart.
Och det var den snyggaste JÄVLA filmen jag sett i mitt liv.
Det är inte bara ljussättningen, scenografin, miljöerna och detaljerna som är underbara. Jim Carrey är underbar som paranoid halvpsykopat.
Fan vad hunk han är, apropå ingenting.
Sedan blir man inte lite paranoid efter filmjäveln.
23... 23. 23! 23! 23! 23! 23! 23!
Skiten finns överallt!
Dah!
OP-time
Kapitel 470. Äntligen kommer Enels framsideberättelse nån vart. Intressant att se hur de som skapade robotarna på månen verkar vara något slags Jaya-folk. :O
Oz ägde alla Stråhattarna förutom Luffy i ett enda jävla kapitel. Seriöst, va?! Visserligen kommer de alla resa sig upp nästa kapitel och fetäga bögjätten i en supermegaturbobajsattack, men ändå.
Vad gällandes Idiot Pilots nya skiva -Wolves. Efter ett flertal genomlyssningar har jag äntligen en riktig åsikt gällandes skivan. Tar låt för låt, åsikt för åsikt.
"Last Chance" - Elektroniskt, lite emo och härligt. Lite för radio för att bli mer än okej. 5/10
"Elephant" - Faktiskt en av de enda låtarna som verkligen känns som det gamla Idiot Pilot. Soft, lagomt med skrik och jävligt bra, men ingen fulländad låt. 8/10
"Retina and the Sky" - Första gången hatade jag låten. Andra gången också. Tredje gången också. Sen börjar den bli rätt okej. Men varför, varför göra någon halvdan, tråkig emolåt till uppföljaren på ett av världens bästa album? 4/10
"In Record Shape" - Låten i sig är sjukt bra, riktigt sjukt jävla bra. Refrängen drar ner lite, men inte avsevärt efter några igenomlyssningar. Refrängen är halvtråkig emo, men det passar och känns rätt, för typ första gången i mänsklighetens historia. 8/10
"Good Luck" - Börjar störigt hårt, det känns bra. Sedan kommer fjantet, och det är fjantigt, jävligt fjantigt. Usch. Halva låten är faktiskt riktigt skön, andra inte. 6/10
"Cruel World Enterprise" - Lite skevt, halvbögit men bra elektroniskt skit. 7/10
"Red Museum" - Är nog en av de, eller kanske rentav den bästa låten på skivan. Den är bra, bättre, orgasm. Nuff said. 10/10
"Theme from the Pit" - Här är den sämsta låten på hela skivan. Har faktiskt bara orkat lyssna på den cirka två gånger. Tråkig, oambitiös och allmänt... blä. Fan ta Idiot Pilot.
"Planted in the Dark" Likt den förrförra låten är det här njutning. Lite hårdare, lite råare, lite mörkare och sjukt mer schizofrent än Idiot Pilot någonsin varit förut. Ungefär lika bra. 10/10
"Recurring Dream" - Lugn, dyster och seriös låt som man helt enkelt inte kan tacka nej till. Ett perfekt avslut på en sjukt ojämn skiva. 9/10
Rent allmänt måste jag nog ge skivan 7/10.
Den har sina toppar, men också sina bottnar. Och med förväntningar som en apa med aids känns det här som en katastrof. But hey, det lär nog bara vara en svacka. Nästa skiva kommer vara perfekt. ;)
