Saknar dig.
Dig och mig.
Dig, och inte bara för att du är en tjej.
Du är, frågan besvaras, du gör, vi slutar leta, du ler.
Du är kärlek.
Jag älskar dig.

Fan vad jag saknar dig.

Nu är Carolina påväg till Stockholm. Själv är man hemma all alone.
Så det kommer garanterat bli många bortregnande författar-wannabe-kvällar nu i veckan.

"Smärta.
Det finns inom oss, existerar tillsammans med oss.
Som herpes.
Har man upplevt det så kommer det aldrig försvinna.
Som kol.
Det kan minska eller tyna bort, men aldrig försvinna.
Vi kan försvinna.
Hon ska försvinna."

Pojkvänsmaterial blir den kortaste novellen jag någonsin skrivit.
En A4.
Aja.

Jag vet faktiskt inte hur fan jag ska göra med Ökenkafé. Delar av mig vill starta med filmen här och nu, slita, samla ihop allt och alla som behövs för att sätta igång en seriös filminspelning.
Men jag vet att det skulle döda mig från insidan utåt.
Det är ett jävla slit.
Ett omöjligt one mans job.

Det är just därför jag på vissa plan vill skjuta upp allt det flera månader in i framtiden. Film handlar om sammarbeten och jag klarar inte av att sammarbeta med mig själv.
Jävla beslutsångest.

Just därför skriver jag hellre.
Det behöver man inga medhjälpare till.
Tänkte att det ska bli en novellsamling.
Hatbrott ska den heta.


"Hon kallade mig äckel när hon gick iväg. Är det verkligen helt fel att jag vill springa efter henne, slita tag i hennes perfekta hästsvans och slänga ner henne på golvet, kyssa henne överallt och hata henne tills hon älskar mig? Jag tycker inte det.
För hon gillar ju mig.
Det vet jag. "