Varför inte liksom, denna dag är väl lika fin som någon.
Oj, ser man på, var det redan en månad sedan sist? Tiden går verkligen fort när man har roligt... eller tråkigt. Mest tråkigt. Oändlig tristress och olidlig valångest. Det står för stilla och det är fan inte roligt. Saknar ett fast mål, saknar ett rationellt mönster, fan vad jag hatar det. Saknar försvunna vänner och svunna tider.
Jag vill vara fem igen.
Då tidens onda fanskap inte knaprade på valmöjligheterna som låg framför ens fötter, som kanske kunde bli framtiden men som aldrig slog in. Möjligheterna att ta vara på hälften av drömmarna har löpt förbi och i dagsläget räcker knappt orken för att gå utanför dörrkarmen, så hur ska då orken hålla till en livsdröm?
Gömmer mig istället bakom andras verk. Orkar inte skapa, så varför försöka? Andra gör allt bättre oavsett. Beggars can't be choosers, eller hur?

Ps. Fan ta dig Dennis som flyttade. Tiden försvinner medan tillvaron står still utan dig.