"Aldrig, aldrig ensam. Alltid ensam här. " sjunger Jonathan Johansson långt ifrån lyriskt men ändå så vackert samtidigt som kvällen blir natt och de sista börjar lämna de halvtomma glasen kvar på borden. För min del blev inte kvällen det rus som det först hade planerats. Istället sköt jag sönder glasrutor, laddade om, lät vägarna få smaka på det röda. Och det svarta. Tryckte gasen i botten och hoppades på att ingen skulle hinna ikapp mig, trots att helikoptern flög så högt så. Motorvägen kom och den gick, farten ökade och de som jagade mig lika så. En vägspärr och allt tog stopp. Plötsligt förvandlades all den fina färgen till inget mer än gråa, hotfulla partiklar. Döden kom ikapp.
Fan vad jag älskar GTA4.

Och det är väl tur att man har det, när kvällen rinner bort och ensamheten står kvar trots en ständig kamp. Då tar vi upp gaturensaren. Igen. Och laddar om.
Aldrig, aldrig ensam. Alltid ensam här.