Trä blir till järn och kropparna fyller den stålbelagda missilen som skjuter fram igenom skogens skuggade vrån. Meter blir till kilometer och vi lämnar hemmets säkra värme bakom oss, låter tiden ta oss till andra upplevelser. Nya upplevelser.
Halvvägs framme står jag stilla, ser hur husen i landets huvudstad vräker ut sig, krossar förbigående med bara blicken, jag är lite rädd, halv förskräckt men mest av allt nyfiken. Nyfiken på hur denna plats kommer omsvepa mig ifall det blir den nya värmen. Ifall denna stad inom en snar framtid ska bli mitt hem.
Så jag tänder en cigarett och sätter mig i solen. Inser att det faktiskt inte är så farligt i storstaden. Bara jävligt mycket folk.
Och stora hus.

Vi tar igen plats, hjälper människor utan kunskap inom det svenska språket att förstå att de tagit fel tåg, njuter av veckans skörder inom nöjesbranschen och smuttar lite på en nyinköpt Dr Pepper.
Snart är den första delen av resan slut och äventyret kan ta sin början.
Välkommen Göteborg.