Är fortfarande lite skakis efter Bioshock. Läskigt spel det där. Intensivt, oroväckande och tungt. Bioshock är spelet man hatar att älska. Älskar att skaka till, att rysa till, att inte kunna sova pågrund av. Bioshock är min kärleksfulla mardröm. Och den håller på så jävla länge. Nästan lite för länge nu. Vill bara komma ut ur helvetet, samtidigt som jag inte kan lämna den på ett ofärdigt sätt, ett fegt sätt. Jag måste ta en ubåt eller i alla fall en hiss. Kanske simma. Kanske dö på botten och flyga upp. Men upp ska jag. Snart.

Ikväll är det Lost. Imorgon blir det Lost. Vi är efter, vi svenskar. Och synd är ju det. Men snart sker det. Och efter det blir det min och Daniels icke-officiella Nip/Tuck/Lost-blogg som sker.
Som är teh shit. Dit kommer det länkas. Vänta bara.

Jag har beslutat mig på riktigt nu. Denna vecka har lett till sina resultat och förutom att jag försökt strunta i allt skit, försökt se positivt och mått på sina höjder riktigt bra så har jag kommit fram till det slutgiltiga beslutet.
Jag ska sluta röka.
Självklart kommer någon enstaka segercigarett smyga in någon gång ibland. Bara för att det är mysigt. Kommer inte heller sluta nu på direkten. Idag var sista stordagen. Sedan blir det en per dag, oavsett vad som sker, tills paketet är slut.
Sedan är det slut.
Jag har beslutat mig och jag gillar det. Jag känner att jag inte behöver dem längre. Med en positiv åskådning, kaffe, goda vänner, Lost, Nip/Tuck, One Piece och kära lilla Carolina behövs inga ciggisar. Och hellre nu än senare.
Hejdå. Kära rökpauser och friska andetag som inte är det minsta friska eller hälsosamma.
Hejdå döden.